browser icon
You are using an insecure version of your web browser. Please update your browser!
Using an outdated browser makes your computer unsafe. For a safer, faster, more enjoyable user experience, please update your browser today or try a newer browser.

Novisernas 2:a resa, nya erfarenheter och lite funderingar.

Posted by on 9 juli, 2009

Ja ni som redan läst vår första reseberättelse vet att vi är helt nya på det här med husbil och i synnerhet campinglivet.
Trots fadäser och nybörjarfel fick vi i alla smak för den här formen att resa, uppleva och semestra i. Enkelt, praktiskt , helt enkelt trevligt.
Vi bytte direkt bil när vi återkom efter vår första resa, erfarenheterna hade visat att vi skulle ha AC, en större motor och gärna en integrerad bil. Nu är bilen bytt, till en som uppfyller de kraven.

En resa med barn
Första resan gjordes med svärmor och det blev en resa där natur, kultur och historia prioriterades. Nu är svärmor utbytt mot 13-åringen och nu blev prioriteringarna nöjesparker, bad och sådant en 13-åring tycker om.
Målet var Disneyland i Paris.

 

Första stoppet blev Gränna och Gränna Strandens Camping. Snyggt, rent, välordnat och perfekt för barn med den lilla stranden i anslutning till campingen.

Första natten i den nya bilen gick fint, vi sov gott och konstaterade att vi köpt en perfekt bil för oss och våra behov.

Men…… vi hade kvällen innan gjort ”mysmöblering” i vår nya husbil, dvs. snurrat på de två framstolarna och skapat en sittgrupp i bilen. Nu kom problemet. På morgonen skulle stolarna återställas i sitt naturliga läge, alltså med sikten framåt. Förarstolen, inga problem, men passagerarstolen den satt fast. Som den var gjuten på plats i det läget! Andra dagen på semestern och stolen gick inte att rubba!

Det är i sådana situationer som man måste ta fram sin positiva läggning och eftersom jag sett och läst TSV´s kampanjer om att barn sitter säkrast om man spänner fast dem sittande mot körriktnigen, så försökte jag intala hustrun att trots vissa olämpor att sitta med ryggen mot körriktningen så fanns det också fördelar ur rent säkerhetsmässiga aspekter.

Hustrun som visserligen är mycket yngre än jag, hade också sett samma kampanj och påtalade föraktfullt att det gällde barn upp till 5 års ålder och att hon trots sin ungdom minsann passerat det bäst före datumet för ganska länge sedan. Trots att jag lovade berätta om allt jag såg som vi passerade, så nekade hon att sitta bak och fram i 400 mil. Husbilen fylldes av ord som idiotiskt, patetiskt, osv. ord som jag inte trodde fanns i den fridsamma miljö som husbilen utgör.

Återstod bara för mig att leta upp Gränna´s kombinerade smed och bilmek. Förklarade situationen och han förstod . Trots att hans verkstad var full av trasiga bilar släppte han allt han hade för händerna och förbarmade sig för mig. Han skred till verket med en stor skruvmejsel, så stor att den inte ens finns på Biltema och med den och lite våld så fick han stolen på plats igen. Lycklig åkte jag med hans goda råd, på ren småländska, ringande i mina öron, ”för faén rör nu inte stolen igen”!

Resan gick vidare via Hbg-Helsingör , till Köpenhamn och nästa etappmål som var Köpenhamns Tivoli. För övernattningen hade vi redan siktat in oss på City Camp Copenhagen. Pampigt namn som skapade förväntningar, men som man inte levde upp till, inte för oss i alla fall. Relativt centralt var det, men en utslängd tomt med byggstaket runt om och man tittade efter Skanska´s skyltar och var byggkranarna stod. Baracker….. återkommer längre ner om ”ställplatser”.

Trevlig kväll och Tivoli uppfyller de mesta som en 13-åring vill ha och själv fick åter stifta bekantskap med en gammal favorit, krogen Gröften på Tivoli, god dansk mat, en öl och en ”lille”.

Dagen efter klev vi upp tidigt och reste vidare på en gång. Miljön inbjöd inte till någon mysig frukost utanför husbilen.

Mot Tyskland, Rödy-Puttgarten och målet var Haffkrug, som hustrun målande beskrev som ”Östersjöns pärla”, efter ett besök för 20 år sedan. Reise Mobils Bordatlas var fortsatt vår husbibel och ställplatsen funnen, koordinatorn inställd och det vara bara att styra fram till platsen. Haffkrug var det säkert inget fel på, men ställplatsen! En vinpinad tomt, med några elstolpar, hur kul ä´dä´?

Nej, det var för deprimerande miljö så vi bestämde oss för att åka vidare. Bordsatlasen fram igen och nu hittade vi en som vi tyckte verkade fin i Travemundes fiskehamn, lät pittoreskt och äkta. Såg framför oss de gamla fiskarna, med sina typiskt nordtyska skärmmössor sitta där på kajen och rensa sina nät.

Verkligheten var lite annorlunda. En skitig tomt, bakom en lika skitig servering. En specialité visade sig Herr Ställplätzechefen i alla fall ha. Det kostade nämligen 50 cent att få låna toaletten, helt okey, men systemet var lite udda för mig och man fick inte vara för akut nödig om man säger så. För att komma in på toan måste man först hitta chefen, sedan be honom att följa med till toan, låsa upp den första dörren. När man sedan väl var insläppt möttes man av 10 dörrar, alla med myntautomater för 50 cent. Undrade försiktigt om det inte vore enklare och kanske till och med billigare att bara ha en automat och det på ytterdörren. Menar 1 automat är billigare än 10 och han skulle själv slippa vara ”nyckelpiga” åt alla pinknödiga gäster. Hans föraktfulla min som var hans svar på mitt lilla förslag var så smärtsamt så det kommer att ta tid innan jag helt återhämtat mig.

 

 

 

 

 

 

Här lades Reise Mobils Bordsatlas till handlingarna och jag fick i stället tag på holländska ACSI´s dvd, som jag laddade ner i datorn, om campingar runt om i Europa. Toppen, för oss i alla fall. Bra beskrivningar och finns t.o.m. på svenska

Nästa stopp blev Camping Aschenbäke i närheten av Wildeshausen. Vackert belägen, rent, snyggt och en alldeles förträfflig krog.

Nu stod Amsterdam på programmet och vi hade hittat Amsterdams City Camping när vi letat campingplatser relativt centralt. Visst, det låg relativt centralt, men efter att ha kört in på campingen, sett de som skulle bli ”våra campingkompisar” så sa hustrun; ”kör, här stannar inte jag!” Det verkade mest vara övervintrade hippies och ungdomar som kommit till Amsterdam för att besöka deras speciella caféer som frekventerade den campingen, åtminstone den 28 juni 2009 när vi besökte den.

[Amsterdam togs bort ur programmet och nu åkte vi i stället direkt till Duinrell, i närheten av Wassenaar, strax norr om Den Haag. En stor familjecamping, med nöjesfält och äventyrsbad. Ett mycket bra stopp för barnfamiljen! Rekommenderas.

Efter en lång dag i Duinrells nöjespark var det då äntligen målet satt på Disneyland och Paris. Kom fram till Disney på kvällen, parkerade på den föga mysiga parkeringen. Den största Ställplats, som i alla fall jag har skådat och utan att egentligen vara en ställplats. Vi var säkert över 100 bilar där för natten. Tror inte Disney gillar husbilar, eller hur skall man annars förklara att man snurrar runt husbilarna med en stor sopmaskin mellan klockan 1 och 2 på natten! Inte en gång, inte två, nej vi räknade till sex gånger som vi trodde att vår nyinköpta husbil blivit kategoriserad av Disney´s sopmaskinkaptener, till just sopa och skulle ramponeras.

En hel dag på Disney. Ja Disney är Disney, de kan det här och man imponeras. Men köerna tröttar ut den mest entusiastiske och visar termometern på närmare 30 grader så blir det nästan olidligt.

[Ytterligare en natt med Disneys Mickey Mousedekorerade sopmaskiner kändes inte lockande så vi reste vidare samma kväll mot ”Route Touristique du Champagne”. Målet var Eperneay som liggeri själva hjärtat av Champagnedistriktet. Här fanns inte bara alla de stora champagneföretagen samlade med sina huvudkontor och bodegor, det fanns också en helt utmärkt kommunal camping ganska centralt.
Vackert område och ett besök rekommenderas.

Från lyxig gyllengul bubblande champagne, till det mera folkliga tyska vinet blev resans nästa mål. ”Deutsche Weinstrase” är en av många turistvägar och vi åkte på den till Bad Durkheim, eftersom vi där sett att det fanns en barnvänlig Camping med egen badstrand. KNAUS Campingpark Bad Durkheim hette campingen som höll mycket god standard och lämplig för barnfamiljer. Att man en fredagsnatt inte behöver använda sitt eget dyrt inköpta ”multimediacenter” för underhållning är en helt annan sak. Det var ett jäkla liv på natten enligt hustrun, själv sov jag gott….. Tyskt torrt vitt vin är bra för en god sömn!

Här fanns också en ”Ställplatz” för husbilar i anslutning till campingen. Priset var c:a 20 Euros billigare per natt, men vilken trist miljö! En trist grusplan bakom campingen. Vi bodde inne på campingen och jag måste tillstå att det var en av mina bättre investerade 20 Euros per natt.

Efter ett par dagar med sjötomt och mycket bad, så gick färden vidare till Campingplatz Am Hohen-Hagen, strax utanför Dransfeld, mellan Kassel och Göttingen. Perfekt familjecamping med äventyrsbad.

Här kan man också på nära håll studera den tyska paradoxen. Tyskarna kända för sin ”ordnung”, allt skall vara riktigt och korrekt, men det gäller tydligen inte överallt och alltid. Har tidigare mött fenomenet i Spanien där tyska ägare till bungalows och lägenheter retat gallfeber på sina grannar genom att strunta i ägarföreningarnas normer och bygger ut och målar precis som de vill och alla vill tydligen olika. Resultatet är förfulning. På tyska campingplatser med fasta platser ser jag samma sak och resultat för tankarna till Rio´s favelas eller kåkstäder utanför afrikanska storstäder. Fult!

Planerna var nu att Legoland Feriendorf skulle besökas, men tiden ville inte räcka till om vi även skulle besöka Skara Sommarland. 13-åringen fick ta beslutet och det blev Skara.

En resa via både Hannover och Hamburg helt befriade från ”stau” gjorde att vi kom ända upp till Sverige samma dag.

En titt i SCR´s campingkatalog visade att i Landskroona fanns en 4 stjärnig camping, Borstahusens Camping. Ligger underbart vackert vid havet, mitt emot Ven.

4 stjärnor? Vet inte vem som ger ut stjärnorna, men här har man nog varit i generösaste laget enligt min uppfattning. Visst är läget fint, men duscharna t.ex. fick mig att få flashbacks till duschen på gymnastiken från min tid vid Örnsköldsviks folkskola i slutet av 50-talet. Att det sedan är en stark kloaklukt från stranden och en traktör körde runt där och störde nattsömnen klockan sju på morgonen gjorde inte saken bättre.

Vidare mot Skara, men med en avstickare, som de flesta andra till Ullared. Otroligt, denna lilla håla är enligt uppgift Sveriges populäraste turistmål. Man är duktiga, skickligt!

Äntligen, Skaras Sommarland och som skulle bli den här resan sista stopp och övernattning. Det skulle firas med en riktigt god middag och mitt inre öga hade redan gjort klar menyn:

Dry Martinis, flera stycken.
”Gambas al Ajillo”, rykande heta räkor med massor av vitlök och chilli.
”Cour de filét Provencale”, härlig helstekt oxfile på en bädd av råstekt potatis och vitlök.
”Mouse de Chocolate”, fluffigt uppvispad och lagom krämig. En klick grädde på toppen.

Räkorna skulle sköljas ned med en Wehlener Sonneuhr Reisling Spätlese 2007 och som skulle få oss att komma ihåg våra dagar i de tyska vindistrikten.

Varmrätten och desserten skulle få oss att tänka på våra dagar i Frankrike och en flaska Merlot skulle bli huvudrättens vin och måltiden avslutas med ett glas Sauternes från Bordeaux till Moussen.

 

Skara Sommarland annonserar om ”Campinghandlar´n” och som man skriver, citat; ”Välsorterade livsmedelsbutik”. Det var med raska steg jag gick till handlar´n när bilen var uppställd, campingstolarna utställda, för att inhandla varorna till kvällens avslutningsmiddag…. Nu äntligen skulle det vara slut på korv, hamburgare och Kajsa Varg middagar.

Nu vet jag inte riktigt vad man har för kriterier för att vara ”välsorterad” i Skaraborg, men vad jag förstår har man koncentrerat sig på att ha ett rikt utbud på just korv. För i kyldisken fanns endast, grillkorv, starka grillkorvar, chorizos och en mängd med potatissallader.

Undrar hur många hundra som åt korv och potatissallad på campingen i Skara den 7 juli 2009? Många var det, det är jag i alla fall säker på.[

Ja, min meny som mitt inre öga sett….. gick ju inte. Vad vi åt?

Sill, konserverad potatis, varm korv, som sköljdes ner med en pilsner från Mariestad. Ölen var i alla fall inköpt på Border Shop, så lite tyskland blev det i alla fall

Skara Sommarlands Camping är en

bra familjecamping. Att handlar´n har ett annorlunda utbud än vad jag förväntade mig får vi kalla ”lokala variationer” och att vattnet i duschen är snorkallt får man se som deras ansvartagande för vårt välbefinnande, för pigg och vaken blir man!

Vår resa är mu avslutad och de 500 milen har gått fint utan större missöden, eller oförutsedda obehagliga överraskningar.

Är det bara vi som tycker att ställplatser är övervärderade?

När vi köpte husbil och började studera allt vad vi fann om husbilar, resor och andra egenheter kopplade till husbilsägandet, då kom vi snabbt fram till att innan den nya husbilen backades ut från tomten så måste vi först ha fått hem Reisemobils Bords Atlas.

I början var det vår husbibel, men efter att ha besökt ett tiotal Ställplatser har den nu förpassats till bokhögens, föga smickrande, understa plats. Kanske vi har haft otur, eller kanske det är så att vi värderar saker annorlunda.

Men gemensamt för de ställplatser som vi besökt är att de har haft ”mysfaktor 0!”. Bakom en gammal DDR-fabrik, en byggarbetsplats, grusplan mellan två hårt trafikerade vägar, skitig bakgård bakom en lika skitig servering, en stor parkeringsplats, eller ett vinpinat fält utan service! Va´ä´dä´för mysigt i det?

Kan förstå behovet om det bara är ett quickstop, eller att det verkligen är centralt beläget i en stad.

Nej vi har gått in för campingplatser, bättre serviceutbud, trevligare miljö och folklivet. Miljön påminner mig om åren som seglare och dråpligheterna som man såg i hamnen när båtarna skulle lägga till eller gå ut.

Visst är det underhållande att t.ex se norrmannen som med ”kryssvattenpasset” skall ha sin husbil att stå vågrätt på alla ledder, men aldrig lyckas och han håller nog på ännu. Eller tysken som reste ett märkligt tält mot sin WW-buss, så att det blev som en lång hall mot sidodörren på bussen och sedan släpade ut ett stort kylskåp som han ställde i ”hallen”! Vi undrar fortsatt vad det var och varför? Att se en bakfull holländare en tidig morgon mitt i Champagne försöka vika ihop sitt moderna enmans tält med ”fjongfjädrar” är riktigt underhållande, jag lovar. Aktiviteterna, baxa husvagn och vika förtält kan också vara mycket spännande att se från åskådarbänken.

Vart stod det att man måste genomgått teknisk fordonslinje på gymnasiet för att ha husbil?

Läst med stort intresse vissa trådar här på sajten som debatterat fel och brister på husbilarna.Tyckt att det på sina håll verkat lite gnälligt, men nu vet jag bättre.

Med den erfarenhet jag har idag vill jag påstå att husbilar, åtminstone en del och det gäller främst bodelen, har en dålig kvalité om man jämför med vanliga bilar, som jag har stor erfarenhet utav. Men även mot båtar, som kanske är en mera korrekt jämförelse.

Det mesta är skitsaker, men på en bil med 500 mil på mätaren skall man inte få dörrhandtaget i handen om det var dörren man hade för avsikt att öppna, eller panelen ovanför instrumentbrädan som sitter löst och hoppar, persienner som rasar ner mitt i natten och skrämmer barn, lister som släpper och skruvar som man får i handen när man öppnar en lucka. Saker som bara är dåligt gjorda och enkelt att fixa.

Sedan finns det andra saker som är mer förbryllande och det är idiotkonstruktioner som t.ex. att det skall vara 4-handsfattning när man skall ta bort både persienn och myggnät samtidigt. Var finns den personen med fyra händer? Lådor i dörrsidorna som är fastsatta med ett ynkligt litet kardborreband, som knappast håller tills bilen lämnat fabriksområdet. Osv

Men visst är husbilslivet fantastiskt. Fritt, enkelt och som gjort för improvisationer.

Nu sätter vi igång och planerar vår tredje resa, som jag tror blir en tur runt i det forna Östeuropa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.