Novisernas resa runt Östersjön, eller vi hade i alla fall tur med vädret

Eftersom vi är helt nya husbilsägare som direkt gick med i Husbilsklubben för att just få hjälp, tips och få ta del av andras erfarenheter när det gäller husbilsåkandet. Därför vill vi gärna dela med oss av våra erfarenheter efter första resan i husbilen.

Min fru, min svärmor och jag var ”sällskapsresegruppen”.

Startade 15 maj med den nya färjan Baltic Queen, mellan Stockholm och Tallinn. Fin ny båt, ganska bra mat och vi fick M´s rabatt, så priset var helt okey. Men….. för att det rabatterade priset skulle gälla, så var det en hytt för hela sällskapet! Visst gillar jag svärmor, men samma hytt? Nåja, vi skulle ju bo i samma husbil resten av resan, så det fick bli ett prov. Det gick f.ö. väldigt bra.

Efter en god natts sömn och stor frukost kom vi till Tallinn. ”Om 10 minuter ankommer……. ”, ner till bilen på bildäck. Beredda. Såg hur rad efter rad åker ur färjan, så blev det vår tur. Tur? Vet inte, tänkte inte så då i alla fall! Motorn igång, ettan i, handbromsen släppt, gasar, men ingenting händer! Bilen rör sig inte! Min tanke var att alla bromsar under natten hade rostat fast och här var vi för att stanna. Min fru som är yngre, slankare och framför allt snabbare, kastar sig ur bilen och sticker sedan upp huvudet och säger helt lugnt, ”klossar bakom hjulen”. Klossar!

OK, nu har jag lärt mig det och kunde senare konstatera att Scandlines har en mera fatalistisk syn på det här med klossar. Men kollar, ja det gör jag.

Tallin, nu skulle vi bo på vår första camping. Blev inte så, för er information, Tallin citycamping öppnar inte förrän den 15 juni . I stället det blev att parkera hemma på gården hos goda vänner i Tallinn. När man låste in bilen på deras gård med ett stort hänglås, så undrade jag vad vi gett oss in på. Både jag och min fru hade tidigare varit i Tallinn, så det blev bara en promenad runt gamla stan med svärmor och sedan bestämde vi oss för att resa vidare redan samma dag.

Vidare mot Pärnu, fin väg, men inte speciellt mycket att se om man tar den nya snabba ”Via Balitca”. Pärnu är en liten stad, en sommarstad och helt död när vi besökte den. Vi hittade i alla fall den centralaste campingen, Konse Camping några kilometer utanför centrum. Helt Okey för att stanna en natt, men inte längre.

Riga var nästa mål, 164 km på bra väg. Här var Riga City Camping däremot öppet. Centralt, hade det mesta som vi kan tänkas behöva, men vilket eländig och trist miljö! Riga blev beskådat, fotograferat och en ganska bra middag intogs i den gamla delen av staden.

Nu var Vilnius vårt nästa mål som skulle få besök av oss. GPS´en inställd på Vilnius City Camping och det gav oss en otrolig rundresa i Vilnius rätt nerslitna ytterområden och avslutades på en innergård på en stor bostadsfastighet som får de svenska fastigheterna från miljonprogrammet att se ut som Beverly Hillsvillor. Den fanns inte, åtminstone inte där.

Skam den som ger sig. In i Vilnius smala gränder, eftersom stadens turistinformation låg just där. ”Var ligger campingen?” En ung vacker dam tittar upp, i ögonen ser vi att det är i ”Top models” hon egentligen skulle vilja vara just nu….. Svaret blev inte helt förvånande, ”finns ingen”. Jaha… och den närmaste? Enligt denna representant för Vilnius och Litauen så var det 100 km till den.

Nu till den tyska handboken som på något sätt kändes tryggare. Där fann vi att bara 30 km utanför staden låg det en historisk nationalpark, Trakai, som även hade en camping. Toppen! Vackert läge, bra service och trevlig personal. Rekommenderas verkligen! Att vi på kvällen när vi åt middag i campingens restaurang fick fel mat alla tre det lägger vi på charmkontot. Konsekvent och jämställt var det i alla fall, tänk om jag fått rätt och kvinnorna fel, eller tvärtom!

Svärmor som är en duktig naturfotograf såg nog hittills resan som en transportsträcka, hennes mål var sjödistrikten i nordöstra Polen, med alla storkarna. Nästa mål var Gizycko, en bit in i Polen och vi stannade vid den första campingen vi såg, Borowo. Bra, låg vid sjön och kanske 2 km från centrum. Men vi såg senare, när vi reste vidare att det fanns andra och troligen finareoch bättre inne i staden.

Nästa dag skulle det bli en blandning av storkar och 2´a världskriget. Första målet var Hitlers och tyskarnas HQ vid östfronten och där också attentaten mot Hitler ägde rum. Värt resan? Nej, inte för mig, men kanske för krigsnostalgiker. Vidare mot en by som vi läst om och som skulle ha flera storkar än innevånare. Stämmer nog, men inte värt de extra milen på dåliga vägar tycker jag, eftersom man i alla fall ser storkar i hela området.

Skumpigt var det hela dagen och vi blev varse om polsk vägbyggnadsteknik. D.v.s. vägen blir smalare och smalare med åren, eftersom vägrenarna sjunker.

Elblag var målet för övernattning och här fann vi Camping Elblag. Ligger alldeles vid kanalen och vi fick första parkett med kanalutsikt. Fint och mycket centralt. Kort promenad in till stadens gamla centrum, där vi också åt en bra middag.

Nästa dag var Gdansk första målet. Varit där tidigare och enligt min mening en av de finaste medeltida städer vi har bevarade i norra Europa. Svärmor imponerad och jag nöjd *s*.

Vidare mot den Polska östersjökusten, eftersom jag för något år sedan läste i ReseExpressen, att de gamla turistorterna utefter kusten utvecklats och blivit riktiga ”pärlor”. Undrar bara var? Vi åkte mot den ort som verkade störst enligt de guideböcker vi hade, Darlowo. Visst krångel var det att hitta eftersom vår GPS inte har detaljkännedom om vägarna i öst och vår karta inte alls hade den skala som vi skulle behövt.

Oj vad Sovjettiden blev verkligt igen, gråa stora hus, stora tomma ytor, slitet. Fiat Polski, Trabant, Lada och den där lukten av dåligt bränsle som var så typiskt fattades, allt annat var kvar där. Att vi kom ”offseason” var det ingen tvekan om.

Efter att ha snurrat runt i området i över en timma och accepterat att den stora vackra turistkartan vid infarten till staden, som visade på stora vackra campingplatser vid havet, endera var falsk eller att vi var dumma i huvudet, så tog vi den enda campingen som vi såg hade en skylt som sa just Camping.

Så nu har vi bott på ett polskt vandrarhem-arbetarnas paradis- socialistisk camping! Ingen service, men vandrarhemmets gäster blev våra åskådare när vi i vår intog vår frukost och 15 Euros kostade det att parkera på deras gräsmatta. Skall tilläggas att svärmor fick en syrenblomma av vandrarhemsparadiscampingens ”Director”! Men trots syrenen, svärmors leénde så kan jag inte rekommendera en tur på skumpiga vägar upp till Darlowo.

Nu hade vi sett, eller åtminstone åkte igenom de tre baltstaterna, storkarna var fotograferade, jag hade fått kolla ”pärlan vid Östersjökusten”, som ReseExpressen uttryckte det och vi hade provat husbilslivet så nu kunde vi åka tillbaka till Sverige.

Det blev via Neu Branderburg av den enkla anledningen att det blev en bra dagsetapp. Reisemobil International Bordatlas som vid det här laget blivit vår husbibel sa att vi skulle bo på en ”ställplats” som samtidigt var stadens småbåtshamn. Ja, ja, mysfaktiorn var låg, men rent var det……

Färjan tog vi sedan från Rostock till Gedser, men först….. Ja, vi hade ju betalt skattevikten och det fanns vikt kvar att fylla upp och vi stannade till i hamnen och handlade sprit osv. på ”Stop and Shop”. Förstod av en svensk herre, med mycket mera spritinköpserfarenhet än undertecknad, att det fanns bättre och billigare ställen att handla på. Vi tyckte i alla fall att både sortiment och priser var helt okey.

Nu hade vi blivit husbilserfarna, eller…? Vi hade i alla fall kommit på att det här med husbil är trevligt och att vi hade köpt fel husbil!

Nu var det bråttom tillbaka till Sverige. Danmark får ursäkta oss, men vi hade bråttom till Bengt i Örkelljunga, som vi i våra fördjupningar i husbilslivets mysterier läst om i de senaste numren (de enda vi läst) av husbilspressen och förstått var stor i branschen. Örkelljunga nästa! Övernattade på campingen i centrum som var utmärkt.

Tidig morgon, tanken var tom, bråttom till Bengt….. Preem hade en mack efter vägen och jag såg skylten, diesel och symbolen för större bil, okey lastbil. Nu hade jag efter drygt en vecka bakom ratten på husbilen kommit i någon form av symbios med yrkestrafiken och inte bara börjat vinka till alla lastbilarna och sätta mig på yrkeschaufförernas platser på rastplatserna och färjor, nu skulle jag även tanka som dem.

Gör aldrig det! Är slangen tjock, kolla vad det står….. Själv lärde jag mig det genom ”try and errormodellen”. Stod där vid husbilen, höll ”pistolen” precis som jag sett mina ”kollegor” inom yrkestrafiken göra, greppade hårt…… Wooow, vilket tryck! 66 liter på 40 sekunder! Tror knappt 40 hamnade i tanken, resten fick jag över mig och hela främre vänstra framsidan tvättades i diesel. Visste ni att det blir riktigt blankt utav diesel?

Ja, ja, lite diesellukt har inget dött av, så vidare till Bengt och byta husbil. Fint, stort och måååånga husbilar var det. Personal och kunder var det däremot mindre av, kanske var det diesellukten från mig som gjorde stället så ödsligt? Nåväl, gick runt där och tittade, men….. Vi tappade helt enkelt köplusten p.g.a. brist på intresse från personalen och det faktum att bilarna var så trist exponerade! Bilarna ute, som var nya, var ju skitiga!

Kom på att det fanns flera som sålde husbilar, så vi åkte vidare. Nu kom vi inte så långt. Utanför Bengt´s finns en fin Quickstop och där stod en vacker Carthago, ut hoppar en man, viftande på oss. Kul tänkte jag, vår bil matchar inte hans, men här finns ingen skillnad, utan husbilsägare som husbilsägare och han vill säkert utbyta erfarenheter. Drog ner rutan, beredd att diskutera husbilslivet ”man-to-man”, när man nu hade en veckas erfarenhet! ” Du det är bäst att du drar ner TV-antennen, innan du kör vidare”, var det enda han sa! Va´fan får man inte köra med antennen 3 meter upp i luften om man vill, eller…… ?

Nu har vi bytt husbil, TV-antennen är nerdragen, tankar där vanliga bilar tankar, men har fortsatt inte investerat i ”klossar”, men tror det bli gula och vi gillar det här med husbil!